Rapport från Stockholms filmfestival: 9. Sista helgen.

Nu är Stockholms filmfestival tyvärr slut för den här gången och här kommer snabbrecensioner av de filmer som jag sett i helgen.


Cyrus var verkligen en hysteriskt rolig skrattfest som snart dyker upp på den ordinarie biorepertoaren. Egentligen är det en vanlig John C. Reilly - komedi maskerad som en indiefilm. Väldigt kul blir det hursomhelst när en medelålders man hamnar i ett svartsjukedrama med sin nya kvinnas vuxna son. John C. Reilly är utan tvekan en av vår tids stora komiker.


Howl var en oortodox biopic om den unge Allen Ginsberg, och den rättegångstvist som följde på publiceringen av den dikt som gett filmen dess namn. Ginsbergs konstnärskap hamnar i fokus vilket känns trevligt. De animerade sekvenserna som illustrerar den omtvistade diktens innehåll är helt otroligt surrealistiska och är en upplevelse utöver det vanliga. Resten av filmen kan tyvärr inte leva upp till denna animationsfest och blir mer av en historielektion, fast en väldigt skickligt berättad sådan.

Night catches us var däremot inte överdrivet imponerande. En lovvärd och återhållsam berättelse ifrån det svart USA 1976 om svarta pantrars försök att undkomma det förflutna. Men det blev aldrig mer än småtrevligt allvar, glöden saknades.


Holy Rollers var något så sällsynt som en chassid - thriller. Baserat på en sann historia berättar filmen om en grupp chassidiska judar som börjar smuggla knark från Europa. Thriller - momenten har man kanske sett förut, men skildringen av chassidenars egna lilla samhälle i New York var verkligen intressant och gav mersmak. Och så har Holy Rollers Jesse Eisenberg i huvudrollen som nog aldrig kommer att kunna fly undan rollen som Mark Zuckerberg i The social network. En socialt obekväm roll som även oavsiktligt (?) spökar här.