Rapport från Stockholms filmfestival: 4. Blandad festivalkompott.

Roligast hittills på festivalen var Douchebag. En hysteriskt kul hipsterroadmovie, där två bröder ska leta reda på den enes gamla skolförälskelse, allt med en backdrop av sköna Kalifornien - miljöer. Jag hoppas verkligen att den här filmen tar sig ur festivalträsket och når en stor internationell publik. Douchebag är som Sideways fast både smartare och mer kul.


Lights Out vet jag däremot inte vad jag ska tycka om. Det är en fransk Gus Vant Sant - imitation om tonåringar som försvinner. Fotot är kristallklart vackert och slutscenen var en av de maffigaste på länge. Samtidigt känns filmen lite substanslös, men den stannar kvar i minnet.

Japanska Caterpillar var även den intressant. Främst i skildringen av den japanska hemmafronten under andra världskriget, där en kvinna får ta hand om sin krigsinvalidiserade man som av de andra byborna dyrkas som en krigsgud. Trist bara att det blev lite för mycket kramardrama och orgies i invalidsex.

Jag har även sett den pretentiöst usla Willam Vincent, men ju mindre som sägs om den filmen, desto bättre.