Inte bara bio tyvärr.

Filmkritikernestorn Nils Petter Sundgren är nu färdig med sina memoarer. Inte bara bio är både bra och "inte bra". Roligast är anekdoterna om alla stora filmpersonligheter som Sundgren träffat under årens lopp, liksom beskrivningarna av det avslappnat ljuva livet på filmfestivalerna innan kommersen tog över helt.

Men boken präglas även av ett visst slarv och hybris. Det är full med faktafel och upprepningar. Även om Nils Petter Sundgrens livsvisdom inte går att överskatta så blir det ibland lite patriarkalt med alla goda råd och självtillräcklighet. Och som han själv säger, har hans privatliv inte varit så spännande. Lyckat och trevligt, men därmed inte automatisk intressant att läsa om.

Nils Petter Sundgren är helt klart bäst när han koncentrerar sig på film och inte på sig själv. Det är fallet med hans utmärkta reportagebok Samtal i Hollywood från 1969, där han fångar en period i drömfabrikens historia som präglades av förändring och transit. Han samtalar med företrädare för både det gamla och "nya" Hollywood och det blir därmed ett dokument över inledningsfasen av den amerikanska filmens guldålder.