Känner mig lite sugen på att se Ruben Östlunds nya film De ofrivilliga och ladade upp med att gå och se hans förra film Gitarrmongot på Cinemateket. Den var väl minst sagt ojämn och icke linjära blandningar av spelfilm och dokumentär är inte riktigt min grej. Ruben Östlund har dock en egen stil samt en känsla för både komik och tragik som lovar gott. Han framstår lite som en arvtagare till Roy Andersson men ute i verkligheten istället för att skapa artificiella miljöer i en studio.
Gitarrmongot som skildrade diverse vindflyende människor drabbade av det stora svenska vemodet hade sina stunder främst då det blev riktigt plågsamt. En psykiskt sjuk kvinna som börjar tafsa på några ungdomar under en spårvagnsfärd, och då några killar spelar rysk roulet är de scener jag kommer att minnas. Bäst var dock slutet. En liten kille släpper ut något som verkar vara en gigantisk luftmadrass i luften över Göteborg. Folk på gatan stannar till, kan det vara en väderballong må tro undrar de. En fantastiskt ögonblick av svensk filmhistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar