torsdag 27 november 2008

Rapport från Stockholms filmfestival del 2.

Har hört rykten om att Oliver Stones George W Bush - biopic W inte kommer att gå upp bio i Sverige. Filmer om amerikansk politik blir sällan blockbusters här (eller i USA heller för den delen). Då den nu visades på filmfestivalen tyckte jag att det var lika bra att slå till då det finns få gener jag gillar så mycket som just filmer om amerikansk politik. W är en ordentlig uppryckning för Oliver Stone och det bästa han ironiskt nog gjort sedan Nixon, en film om en annan president. Stone är nästan förlåten för pinsamheter som Alexander och World trade center men vi får se om det rör sig om en tillfällighet.

W behandlar främst förspelat till Irakkriget och tillbakablickar på den utskällda presidentens ofokuserade ungdom. Rollbesättningen är klockren med Richard Dreyfuss som en elak Dick Cheney, Jeffrey Wright som en frustrerad Colin Powell som ingen lyssnar på och framförallt en lismande Toby Jones som stjäl showen med sitt komiska porträtt av Karl Rove. Josh Brolin i huvudrollen gör sitt bästa för att imitera Bush. Problemet är att det ibland blir lite väl mycket karaktyr över det hela. Det finns ett obehagligt drag över Bush som Brolin inte fångar. Istället framstår presidenten som lättsam men kanske lite enkelspårig.

Naturligtvis stämmer detta och det är skrämmande hur en sådan person kunnat sitta åtta år på världens viktigaste jobb. Det är något Oliver Stone kunde ha problematiserat mer. Filmen skulle då få det djup den nu saknar. Det blir lite väl skissartat ibland. Scenerna innefrån vita huset där Bush duperas av sina "elaka" rådgivare ger en skrämmande aning om hur det faktiskt gick till, och hur Bushs brist på reflektion ledde landet och världen rakt in i en katastrof

Annars är filmens kärna konflikten mellan George Bush sr och jr. Drivkraften för George W Bush verkar vara att visa för sin pappa att han duger och få dennes erkännande. Ett personligt "drive" som först gjorde honom till guvernör i Texas och sedan till president. Pappa Bush verkar enligt filmens tolkning ha varit livrädd för att hans "no good son" skulle kunna inneha ett politiskt ämbete. I pappans ögon är sonen ett misslyckande även då han lyckats. Vilket tyvärr har visat sig stämma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar