Om London calling är det odiskutabla mästerverket som alla gillar så är uppföljaren Sandinista! alla finsmakares favorit. The Clash – Sandinista! var en trippel-LP när den släpptes julen 1980 och visar med all tydlighet att The Clash i skarven mellan sjuttio- och åttiotalen formligen exploderade av kreativitet (det fanns även utmärkta låtar som inte fick plats på albumet). Här finns det sånger i typiskt aggressiv och melodisk "The Clash" - stil som fick alla att älska London calling, men i det stora hela är det här ett album som tänjer gränser, gruppen experimenterar med och blandar ihop disco, soul, kalypso, ska, reggea, elektronsik musik och en massa annat!
När Sandinista! släpptes betraktades albumet som ljudet av framtiden och det låter skivan fortfarande som. Om albumet skulle ha släppts idag så skulle det fortfarande ha ansetts som sensationellt framåtblickande. Skivans enda minus är faktiskt dess längd, för trots all underbar musik blir det ibland för mycket att ta in som lyssnare. Det här är en skiva som bör konsumeras i doser och det gör även att Sandinista! är det perfekta albumet att ha i din ipod när du använder shuffle-funktionen.
Fotnot: Dessvärre blev Sandinista! slutet för The Clash som en kreativt intressant grupp och inte en ny början. De skulle aldrig göra lika relevant musik igen och var några år senare splittrade. Den mer kommersiella uppföljaren Combat Rock är tillexempel nästan helt olyssningsbar idag med dess missriktade experimentation och försök till "spoken word". Ibland går det utför snabbt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar