Återupprättandet och återuppståndelsen av Hjalmar Mehr!

Om man bortser ifrån Harry Schein (som nog många redan hade en fascination inför) så lär Hjalmar Mehr bli årets historiereviderade person. Femtio och sextiotalens byggnads- och finansborgarråd i Stockholm har länge pekats ut som den stora skurken i stadens historia, med rivningen av Klara och den pinsamma almstriden (egentligen en pseudohändelse) som politiskt eftermäle. Björn Elmbrants traditionella men upplysande biografi Stockholmskärlek ändrar på allt detta. Hjalmer Mehr framstår som en av Stockholms stora hjältar som hade politiska visioner om en modern storstad för alla och en intelligens som de flesta av dagens politiker bara kan drömma om (att socialdemokratin på sextiotalet bestod av framstående och obekväma personer som Mehr och Schein säger en del om partiets gradvisa förfall och tveksamma dagsform).

Hjalmer Mehr stod i spetsen för räddandet av Gamla Stan, tunnelbanebyggandet, en rättvis socialpolitik, omsorg om de svaga i samhället, kraftfullt bostadsbyggande, ett försvar av Stockholm inför resten av landet och en modern men måttlig syn på stadssanering som gör att rivningen av Klara-kvarteren framstår som fullkomligt logiskt. Det var ett nedgånget område av slumkaraktär. Att man rev det var en välgärning oavsett vad man tycker om det bitvis opersonliga City som tog dess plats. Dessutom är det något som Hjalmar Mehr omöjligt kunde lastas för själv (det var en process som pågick i flera decennier) och förhoppningsvis förstår folk det efter den här välgörande boken som återupprättar honom som en av svensk 1900-tals historias mest betydelsefulla personer!