När John Lennon var i femtonårsåldern inträffade en rad händelser som skulle förändra denna känsliga buspojkes liv. Hans styvfar till morbror dog, han återfick kontakten med sin mamma (han var "adopterad" av sin moster), han lärde sig spela gitarr och upptäckte rockmusik samt träffade Paul McCartney vilket skulle förändra världshistorien. Om den här turbulenta period i denna ynglings liv med ett lägre medelklass-England som just har lämnat krigsåren bakom sig som fond utspelar sig Nowhere Boy, en parafras på Beatles-låten Nowhere Man och en antydan om att John Lennons liv mycket väl kunde ha utmynnat i ingenting om han inte hade lyckats kanalisera sin kreativitet och vrede i musiken.
För alla Beatles - fans är Nowhere Man självklart toppen, det vimlar av unga fynd, inte minst pojkarna som spelar John och Paul. Fast ännu mer är det här en mycket sorgligt finstämd och återhållsam tidsskildring. Alla känslor hålls liksom inombords och man förstår hur viktig fasaden var för strävsamma personer under 50-talet. Men inte minst är det här en film som lyhört skildrar ett mycket komplicerat familjedrama, om en vilsen pojke och hans två "mammor". Där den biologiska modern kanske inte var den som gav honom mest kärlek.
För den som vill veta vad som hände när den här filmen slutar, rekommenderar jag Backbeat, en film om Beatles Hamburg-period ifrån tidigt 90-tal. Det är en mycket bra film som Nowhere Man till trots innehåller det finaste och mest trovärdiga porträttet av John Lennon på film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar