Det är inte bara affischen som känns klassisk med En Profet. Jag är övertygad om att den kommer att räknas till en av de stora fängelsefilmerna, den råa franska realismen ger ett vitamintillskott till min favorit subgenre. En Profet blinkar till filmhistoriens klassiska fängelseskildringar men undviker alla klyschor. En ung franskarabisk man hamnar bakom galler och tvingas utföra onda gärningar för den korsikanska maffian för att överleva, men han mognar och bidar sin tid för att själv kunna ta övertaget.
Det här är på vissa sätt en klassisk historia om karaktärsutveckling men huvudpersonen är inte överdrivet sympatiskt. Snarare visar filmen hur vissa personer kan gå under i den hårda fängelsemiljön men att andra kan avancera i den interna hierarkierna genom att lära sig spelet. I fängelet kan du bara lita på dig själv, egoismens självdestruktiva men även belönande kraft har sällan påpekats så väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar