Nog är det här en otrolig film alltid. Berättelsen Benjamin Button som lever sitt liv baklänges är en triumf Det bästa av moderna teknik kombineras med klassiskt episk filmkonst. Jag vet inte hur mycket som är dataanimerat men i sådant fall är det inget man märker av. Regissören David Fincher gör aldrig någon dålig film och Benjamin Buttons otroliga liv är inget undantag. I mycket är den här filmen snällare och mer human än han varit tidigare. Kanske har regissören gått och fått en släng av sentimentalitet vem vet.
Benjamin Buttons otroliga liv täcker ett tidspann på mer än åttio år. Den börjar vid första världskrigets slut och avslutas i vår tid. Filmens längd (nästan tre timmar) gör att det aldrig känns framstressat och tidsdetaljerna är utsökta, samtidigt som det finns en känsla av surrealism. Precis som med Finchers förra film Zodiac är det här en film det kommer löna sig att se om. Då Bejamin blir yngre blir även världen omkring honom det. Det finns en slags märklig logik i det för samtidigt som alla åldras föryngras samhället hela tiden. Barn föds och innovationer gör snabbt gårdagen föråldrad.
Det David Fincher vill ha sagt med sin film är framförallt sanningen om dödens ofrånkomlighet och att förspillda dagar aldrig kan komma tillbaka. Det viktiga med att man ska ta till vara på sitt liv är filmens övergripande budskap men det hamras inte in. Snarare ligger det i bakgrunden i alla fina scener från Benjamins liv och hos de spännande personer han möter. Om någon skulle betvivla att David Fincher inte är en av vår tids (och filmhistoriens) stora regissörer är det här filmen som motbevisar dem en gång för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar