torsdag 22 januari 2009

Revolutionary road: The movie.

Om en vecka får Revolutionary road svensk biopremiär men jag kan nog rekommendera alla att läsa boken istället. Med sin fjärde film gör mästerregissören Sam Mendes mig för första gången besviken (och det är nog inte bara jag, filmen fick ytterst få av de Oscarsnomineringar som tillkännagjordes idag). Filmatiseringen av Richard Yates roman Revolutionary road är klumpig och pratig. Sam Mendes tar sig ytterst lite friheter med förlagan utan följer den nästan slaviskt. Resultatet blir en småtråkig film som ofta påminner om TV - teater.

Det största problemet är dock rollbesättningen av paret Wheeler. Naturligtvis var det ur marknadsföringssynpunkt lockande att återförena kärleksparet från Titanic (Leonardo DiCaprio och Kate Winslet), men resultatet blir en av de största rollbesättningskatastroferna på länge. Kate Winslet känns obekväm i sin roll och Leonardo DiCaprio står för årets överspel i de känsligaste scenerna. Hur mycket de än försöker fungerar de inte som ett dysfunktionelt amerikansk förortspar på femtiotalet. Att Leo ser ut som en femtonåring gör inte saken bättre (trots att hans faktiska ålder stämmer överens med Frank Wheelers).

Möjligtvis uppskattar man den här filmen mer om man inte har läst boken men jag har svårt att tro det. Tidsdetaljerna är fina men det räcker inte, för filmen har ett förvånansvärt trist foto (förvånande med en sådan visuell regissör och mästerlig fotograf som Roger Deakins). Det här är en film som borde gjorts i svartvit med rörig handkamera för att skapa den rätta klaustrofobin. Det är synd att boken inte filmatiserades då den kom ut i början på 60 - talet. Resultatet kunde då ha blivit magnifikt.

Det finns dock ett ögonblick i filmen som är finfint. Paret Wheeler sitter med ett grannpar på det lokala danshaket och lyssnar på jazzig dansmusik. Alla har kul utom de som i desillusionerat samförstånd konstaterar att allt är över trots vännerna försök att lätta upp stämningen. I de scenerna skänker Sam Mendes oss den filmmagi han tidigare skämt bort oss med. Lite mer av det hade behövts för att styra upp den här misslyckade prestigefilmen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar