söndag 25 januari 2009

Rocco och hans bröder och dess bortglömda regissör.

Till filmhistoriens mest orättvist bortglömda regissörer måste italienaren Luchino Visconti räknas. Under sin levnad var han extremt inflytelserik (inte minst på den amerikanska 70 - talsfilmen) men efter sin död 1976 har han glömts bort. Visconti var en märklig person, en adelsman med överdådigt liv som samtidigt var en glödande marxist. Hans första filmer lade grunden till den italienska neorealismen, men i mitten av 50 - talet startade han en ny karriär med långa majestätiska filmer om sin egen samhällsklass depraverade liv och undergång.

Bland hans viktigaste filmer märks den nu äntligen på DVD utgivna Rocco och hans bröder från 1960. En tretimmar lång krönika om en mor som med sina unga söner utvandrar från Syditalien till Milano, där det moderna stadslivet hotar familjebanden. I centrum står konkurrensen mellan de både bröderna Rocco och Simone som slås både i boxningsringen och om samma kvinna. Alain Delon gör ett känsligt porträtt av Rocco som sätter familjelojaliteten för sin egen lycka. Ännu mer imponerar Renato Salvatori som den elaka Simone. Han är en av filmhistoriens mest obehagliga personer samtidigt som det är uppenbart att han är ett offer för omständigheter bortom sin egen kontroll.

Rocco och hans bröder är fantastiskt filmad med ett widescreenfoto som belyser Milano utifrån alla dess sidor. Staden kan framstå som ljus och vacker för att i nästa stund bli mörk och hotfull. Realism blandas med storskalighet på ett sätt som nog få filmer överträffar. Det är uppenbart att filmen gjordes under modernitetens höjdpunkt, ytterst lite känns daterat och de realistiska boxningscenerna har nog påverkat varenda boxningsfilm som gjorts därefter.

Nu väntar vi bara på att ytterligare Viscontifilmer släpps på DVD i Sverige. Klassiker som Vita nätter, Leoparden och Främlingen vore önskvärda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar