Måste erkänna att jag faktiskt inte läst Roberto Savianos bestseller om den syditalienska maffia som förgiftar ett helt samhälle. Å andra sidan är det alltid bättre att se filmen först och filmatiseringen av Gomorra kommer nog att göra att ännu fler läser boken och får upp ögon för problemet. Tyvärr blir det nog omöjligt att utrota gomorran om man inte tar till olagliga metoder. Vad filmen visar är hur kriminaliteten finns som en bakgrund i hela lokalsamhället och alltid kommer vara ett alternativ i fattiga områden där andra möjligheter för många ter sig som hopplösa.
Den största förtjänsten med Gomorra som film är att den helt tar bort all romantisering om maffian. Här får vi se en organisation och verksamhet som är oglamorös, saknar alla former av heder, där profit går före allt annat och där allt har sin grund i våld som metod. Det mest fruktansvärda är att barn och ungdomar utnyttjas och far illa av maffian. Scenerna där unga rekryter testas genom att iförda skottsäkra västar ta emot pistolskott visar ett samhälle som sviker sina medborgare djupt.
Gomorra handlar inte om några maffiabossar utan väver ihop olika "vanliga" människors öden som jobbar eller kommer i kontakt med organisationen. Det blir en realistisk historia om en del av Europa idag där det troligtvis är ännu värre i verkligheten. Känslan är starkt dokumentär och det tar ett tag innan man kommer in i filmen. Slutresultatet blir desto effektivare och det här är en film det kanske lönar sig att se om. Det som berör mest är berättelsen om en försynt medelålders man som arbetar som pengabud åt gomorran. För sent inser han att hans livsval aldrig kommer att kunna förlåtas. Vad man än gör åt maffian så är man medskyldig till dess brott. Det är den lärdom Gomorra plågsamt ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar