Philip Roth framstår alltmer som litteraturens motsvarighet till Johnny Cash. Med ena benet i graven fortsätter han att spotta ur sig böcker av odiskutabel kvalité. Medvetenheten om att hans tid är utmätt gör att han på ålderns höst skriver litteratur som kommer att göra honom odödlig. Exit ghost från 2007 (han kom med en ny bok i höstas och är aktuell med ytterligare en i år) är precis som titeln antyder en historia där författaren visar att det kommer att dröja ett tag till innan han går vidare för att börja spöka.
Philip Roths alterego författaren Nathan Zuckerman har sedan elva år tillbaka levt isolerat i New Englands obygd och enbart ägnat sig åt skrivande. Plågad av prostataproblem återvänder han till New York för en operation och dras snabbt in i stadens puls. Han erbjuder sig att byta bostad med ett ungt par där han känner sig dragen till kvinnan och får hennes föredetta pojkvän efter sig, som vill skriva en biografi om en av hans hjältar, en bortglömd författare han har komprimerade uppgifter om. Nathan är dock nu en gammal man och frustrerad tvingas han inse att både hans kropp och intellekt sviker och hindrar honom från att göra det han tidigare såg som självklart.
Exit ghost är en bok om åldrande och hur en längtan efter kikar återkommer men inte längre går att tillfredsställa. Philip Roth ger dock den tämligen tragiska Zuckerman en värdighet då han beskriver en man som vill återkomma till ett sammanhang men vars åldrande lägger käppar i vägen. Beskrivningarna av ett New York som i Zuckermans ögon har blivit helt förändrat (alla pratar i mobiltelefoner) är klockren och som vanligt finns Roths lakoniska humor på plats. Egentligen är historien sorglig men det blir oerhört underhållande. Det kryddas dessutom av härliga utvikningar (tillexempel om författaren George Plimptons begravning), ofta kopplade till döden. Det oundvikliga faktum som spökar över hela denna bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar