Manusgeniet Charlie Kaufman har nu för första gången regisserat en film själv och det finns ingen anledning till att tro att han inte skulle palla det. Synedoche, New York är en briljant, helt vannsigt rolig film full av den originalitet och de infall vi känner igen från hans tidigare manus. Kaufman måste ha en av världens mest udda men samtidigt kluriga hjärnor. Det var länge sedan jag skrattade så mycket på bio. Filmens tema är döden men den är samtidigt oerhört komisk. Kafman få oss att skratta åt vår egen dödsångest istället för att få oss att må dåligt.
Philip Seymour Hoffmans komiska prestation som en hypokondrisk och nervös teaterregissör med städmani som ägnar en manålder till att repetera en pjäs som aldrig sätts upp, är ett under av nyanserat skådespeleri. Bland flera oförglömliga scener sticker de där han som en besatt städar sin ex frus toalett ut mest (alla som någon gång haft tvångstankar kommer känna igen sig). Han har spelat fobiska och misslyckade personer förut men han hamnar aldrig i klichéer eller smörig sentimentalitet. Det verkar inte finnas någon gräns för vad denna skådespelare kan göra (för en annan sida av hans talang kan den nu bioaktuella Tvivel rekommenderas).
Det samma kan sägas för Charlie Kaufman som ständigt leverar trots orimliga förväntningar. Hans enda problem är att han inte vet hur han ska avsluta sina manus. Synecdoche, New York håller kanske på tjugo minuter för länge, men det kan man ta. Få filmer kommer att överträffa den här sorgliga skrattfesten i år, eller vad man nu ska kalla denna film. Kanske är den vad man kan benämna som en komedi för tänkande personer (eller en komedi för folk som inte gillar komedier). Det viktigaste är att ni går och ser den vid den svenska biopremiären nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar