Mike Leigh kan man lita på. Som regissör förmår han att se det stora i den lilla människans tillvaro. Det har gjorts en stor sak av att hans nya bioaktuella film Happy-go-lucky ska vara ett lyckopiller och inte en orgie i glåmig vardagsångest. Mike Leigh har dock aldrig varit någon mörkerman, även i hans svartaste filmer har det funnits humor och värme. Om det är något som kännetecknar honom som regissör är det just det.
Happy-go-lucky handlar om den glada unga lärarinnan Poppy. Hon är den extremt positiva människa som brukar reta gallfeber på dystergökar. Poppy lever verkligen upp till epitetet "fånga dagen" och Mike Leigh visar hur viktiga den här typen av personer faktiskt är. Poppy ger aldrig upp eller låter sig nedslås och bryr sig om sina medmänniskor.
Vill man ha lite klassisk brittisk diskbänksrealism får man det även här. Vad vore en Mike Leigh-film utan ett uppslitande familjegräl. Poppys personlighet kontrasteras även mot den surmulna körkortslärare hon tar lektioner av. Tidsskillnad från Poppy är han bitter och vresig. I en jämförelse av dessa båda kategorier av människor blir det rätt tydligt vilken man föredrar. I det långa loppet finns det inget värre än en gnällspik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar